Hälsa
Om avel med brakycefala raser
Premiera och prioritera friska hundar med mindre utpräglad kortskallighet i avelsarbetet för att minska hälsoproblemen med beaktande av
"korrekt rastyp."
Här kan du ta del av SKKs avelskommittés, AK, uttalande om avel med brakycefala raser. Brakycefala, eller kortnosiga som de ofta kallas till vardags, är raser som har en förkortad skalle och därmed en kortare nos än genomsnittshunden.
”SKK/AK anser att det inte är förenligt med svensk djurskyddslagstiftning eller
Svenska Kennelklubbens grundregler, punkt 2:2, att till avel använda en hund
som till följd av sin kortskalliga utformning uppvisar kliniska symptom från sin
andning eller har en anatomisk utformning som ökar risken för hälsoproblem
hos den aktuella individen eller dess avkomma.
Det är aldrig förenligt med grundreglerna att till avel använda hundar med:
- kraftiga andningsmissljud
- kraftigt ansträngd andning (för tecken på detta se nedan) samt dyspné
(andnöd) eller cyanos (blåaktig missfärgning av slemhinnor)
- uttalad värmekänslighet eller trötthet, kollaps, svimningar
- kraftigt knipta näsborrar
Det är inte heller förenligt med grundreglerna att till avel använda hundar:
- som undersökts inom ramen för hälsoprogrammet RFG-S och tilldelats grad 2 eller 3, det vill säga bedömts vara kliniskt affekterade av BOAS.
Brakycefali (kortskallighet) innebär en förändring av skallens ben med kortare
skalle och nosparti och olika grader av påverkan på näsborrarnas öppningar,
liksom på de strukturer som ska rymmas och fungera inuti skallen. Kortskalliga
hundar löper, på grund av denna förändring, risk att drabbas av hälsoproblem,
varav de mest allvarliga är kopplade till andning och temperaturreglering. I
sina allvarligare former kan dessa problem ha stor inverkan på hundens hälsa
och välfärd och påverka möjligheten till ett normalt hundliv. Exempel på
symtom från andningsvägarna orsakade av kortskallighet omfattar
andningsmissljud, ansträngd andning (t.ex. bukandning, andning med öppen
mun, mednickning med huvudet), oförmåga att reglera temperaturen,
värmekänslighet, överhettning, svimning, trötthet, ovilja att leka och
motionera.
SKK/AK menar att de hundar som används i avel bör ha ett mycket gott
allmäntillstånd, vara i avsaknad av andningsmissljud, andas utan ansträngning,
kunna reglera sin temperatur tillfredsställande, vara i sunt hull, ha öppna och i
alla avseenden normalt utformade näsborrar, samt ha en noslängd som inte är
överdrivet kort. I undantagsfall samt under en övergångsperiod, när
avelsarbetet fokuserar på en förskjutning mot en mindre utpräglad
kortskallighet, kan dock hundar som inte uppfyller alla dessa ovannämnda
parametrar användas i avel. I dessa fall kan avelshundar i kombinationer som påverkar den aktuella rasens medelvärde i positiv riktning avseende ovanstående parametrar användas, men då bör undantaget inte avse samma parameter hos båda föräldrarna.
Hundar som inte uppfyller de önskvärda egenskaperna i flera av de beskrivna
parametrarna bör inte användas i avel.
Ovanstående uttalande är ett förtydligande samt en utveckling av SKKs tidigare
uttalande och åtgärder avseende avel med kortskalliga hundraser där bland
annat nedanstående framgår:
” • Det är aldrig förenligt med Djurskyddslagen och SKKs Grundregler att till
avel använda djur med kliniska problem som kan förknippas med kortskallighet.
• För att minska förekomsten av hälsoproblem som kan förknippas med
kortskallighet måste avelsurvalet ta större hänsyn till de generella parametrar
som påverkar andningsförmågan såsom vidden på näsborrar, nosens längd,
bredd och djup, utrymmet i mun och svalg, luftstrupens bredd och fasthet,
bröstkorgens volym samt rasspecifika förhållanden.”